Nä, jag är inte bitter

Dagarna mal på. Som en pistong utan uppehåll. Mal och mal. Inget nytt under solen. allt går och inte går. Jag tar ett steg åt sidan och lyfter upp guarden. Orkar inte ständigt bli sårad. Vi kommer ingen vart med något. Allt står stilla utom tiden.

Vi pratade lite. Han sa något om att hemmet är kaos och jag höll med. Det är kaos. Ingen ordning på torpet. Men det går att lösa. Sa jag. Om vi städar upp en gång för alla och bara ser till att lägga tillbaka saker på sin rätta plats så hålls ordningen. Vi tar in städhjälp varannan vecka. Vi säger till barnen att nu är det allvar med ordningen. Sätter upp ett stjärnsystem till dem. Vi beställer matkasse varannan vecka. Så som vi hade förr, så slipper vi tänka. Vi gör det sa jag. Ja sa han. Och så blir det jag som får göra. Dra i trådarna så det blir gjort. Ordningen är nästar återställd i hemmet. Sovrummet har fått ett ordentligt lyft. Det såg jag till. Nu är det mysigt. Behagligt. Tavlor som saknas.

Ändå är det inte bra. Att det går på rätt håll med det praktiska.

Vi försökte med vitt vin och räkor i går. Tills han tyckte att det var ok att förlöjliga mig. Jag gick och la mig. Var redan trött efter veckan och blev än mer trött efter attacken. Så jag gick och la mig. Ännu en wasted fredag. Jag hatar det. Jag jobbar hårt på jobbet och vill ha något av min lediga tid. Men får inget. Vill inte sova bort den.

Idag drar han. Tjänsteresa. Långt bort och blir borta hela veckan. Hans jobb inkräktar allt för ofta på mitt liv. Det tröttar mig för mitt jobb ska minsann inte inkräkta på våra liv. Men hans jobb, då är det okej.

Veckan som kommer, jag kommer drunkna. Tusen möten, måsten efter arbetstid. Jag ska vara överallt och fixa så mycket att det inte är klokt. Han valde verkligen rätt vecka att ge sig av på. Verkligen.

 

Nä, jag är inte bitter. Inte alls.