Och där kom hösten som ett brev på posten. Fast nu för tiden får man inte brev på posten. Man får reklam och räkningar. Ytterst sällan brev. Älskar brev.
Hösten. Och med den kommer allt annat. Färgsprakande löv och krispiga dofter. Tröttheten. Hösten brukar vara min årstid men just nu, trots sol, är jag allt annat än inspirerad av hösten. Jag är matt och känner mig fullkomligt utarbetad. Det är mycket att hålla ordning på. Både hemma och på jobbet och det känns som allt vilar på mig. Just nu känner jag mig trött och orkar faktiskt inte tjata om en enda tingest till. Orkar inte bereda plats för alla andra hela tiden. Ställer mig sist i kön. Låter alla gå före. När det gäller mina barn är det helt okej. Att de går före mig i kön. Men när inte min man, deras far, låter dem passera honom i kön eller låter mig för den delen gå före i kön. Det gör mig lite arg. Men mest matt. Jag kan inte minnas när jag fick göra något för mig. Jag gör något för alla andra hela tiden. Ser till att läxor är gjorde. Att de kommer på sina aktiviteter. Springer på all världens möten som gäller våra barn.
Nu är jag mest matt. Nästan så jag deppar ihop. Orkeslös. Viljelös. Kraftlös. Inget kvar att ge. Tom. Tom på allt. Jag är en urlakad wettextrasa.
Jag sa till min man att jag är matt. Jobbet dränerar. Hemmet dränerar. Jag har ingenstans att hämta energi till mig. Respons utebliven. Bara ett mmm. Inget mer. Förmodligen kommer det inget mer därifrån den källan. Kanske ser vi inte tillvaron med samma ögon. Kanske tycker han att jag gör mycket för mig själv. Att jag visst har mycket egentid. Kanske ser jag inte all egentid jag har. Kanske tycker han att jag borde se ett föräldramöte som egentid. Alla gånger jag kör barnen till deras aktiviteter, kanske är det min egentid. Eller kurser jag går på. Kanske är det också egentid. Bara det, att jag inte ser det så. Men han gör. Kanske borde jag fråga eller tala om det. Men i ärlighetens namn, jag orkar inte. För jag osar en konflikt i det. Just nu finns det inte utrymme till konflikt och konflikthantering. Inga resurser till det.
Just nu drömmer jag om att jag får springa på gymmet 2 ggr i veckan. Kanske en skrivarkurs som jag så länge längtat efter. Men veckan har bara sju dagar och dygnet sina 24 timmar. Var ska jag klämma in mitt? Var? När? Hur?
Snart dags för en aktivitet. Lyckats med det omöjliga. Lura till mig en promenad med en vän. Men min kropp skriker nej nej nej till det. Bara sova. Men jag masar mig på promenad medan det går…
Kommenterat på Skilda.nu